lördag, februari 28, 2004

... has left the building.

Igår flyttade de ut, ockupanterna i fabrikslokalen vid Telefonplan i södra Stockholm.

De skriver i ett pressmeddelande att de i en vecka lyckats upprätthålla "ett utrymme som har attraherat grannar och en bredare allmänhet för spelningar, sociala rörelsers möten, dygnetruntöppet bokkafé, gratis biograf, folkkök och bostad för behövande."

Hur det nu var med den där breda allmänheten vet jag inte, men Gustav Fridolin har i alla fall varit där. Honom belönar redan skattebetalarna med ungefär 45 papp i månaden och bostad i Gamla stan, så han behövde nog inte äta av frukostgröten på Telefonplan. Men det är ju fint att vänsterynglen identifierar sig med Fridolin - med tanke på hans lön, bostad och allt... Jag gillar också Gustav. Verkligen. Mitt förtroende för honom bara ökade av att det publicerades bilder på honom, dyngfull i Hultsfred. Det är synd att han är kommunist. Vi får hoppas att det går över.

Ockupanterna, eller Nätverket Ingen Bostad 2004 som de kallar sig, hotar också med en demonstration på Sergels Torg idag, lördag, klockan 15. Demonstrationen lär bli spännande. Ockupanterna är ju ute efter upprättelse.

Upprättelse? Varför då?

Jo, ockupanterna har nyss lidit ett fruktansvärt nederlag. De har inte dragit åt sig ordningsmaktens uppmärksamhet i tillräckligt hög grad. Som jag skrivit tidigare är det varje ungkommunists dröm att bli utburen av polisen, och på så sätt inrättas i samma martyrtradition som alla stora röda kämpar. Men den här gången så struntade polisen, mer eller mindre, i ungdomarna. Snopet.

Hell hath no fury, som det brukar heta.

Vi får väl se om det blir någon stenkastning. Det är ju lite dåligt väder idag, så revolutionärerna kanske hellre sätter sig på Carmen och dricker eftermiddagsöl i stället.

Slutligen en påminnelse: det handlar inte om bostäder. Antalet tomma hyresrätter, mars månad, förra året, i Sverige: 26 250.

Summary in English:
The squatters in southern Stockholm have now left the building - without any clashes with the cops. I guess the commies are disappointed. Hell hath no fury, as we say.