Äntligen måndag

Jag återkommer med ett kärt gammalt ämne, sex och politik, och detta under den magnifika rubriken Blev pornografin så bra som Leif Silbersky ville?:

Få kommer ihåg det idag, men advokat Leif Silbersky var en tongivande kraft i den sexuella revolutionen. Under åren kring 1968 var Silbersky försvarare i ett trettiotal ganska godtyckliga åtal mot pornografiska tidskrifter. Och i Såra tukt och sedlighet: en debattbok om pornografin (Prisma/RFSU, 1969) kämpade Silbersky och medförfattaren Carlösten Nordmark för porrens frihet.

”På samma sätt som det är varje medborgares rätt att fritt berusa sig, om han bara har pengar till sprit, måste det vara hans och hennes rätt att fritt upphetsa sig med pornografi om han har pengar till inköp. Det är friheten det gäller. Släpp därför pornografin fri!”

Det var också en kvalitetsfråga. ”Sverige har, med vissa undantag, en dålig pornografi. Den är avancerad men rå. Omväxlande men känslolös. De som behöver pornografi förtjänar en bättre”, hette det.

Boken var ganska långtgående i sina förslag (”Inför bordeller”, ”Starta pornografisk teater med samlag på scenen”) men i grunden fick författarna som de ville. Porren släpptes fri och den blev bättre. Men blev människor lyckligare? Blev det som Silbersky tänkte sig?

Leif Silbersky gjorde film också, förresten. I mondoupplysningsrullen Kärlekens XYZ (återutgivning) pratar han juridik. Allt var bättre förr.