lördag, november 29, 2008

Sollentuna, igen

Igår besökte jag moderaternas framtidskonvent, vilket genererade två vitsar till SvDs ledarsida.

Vad som betraktas som framtidsfrågor framgår av de ämnen som behandlas på konventet. Det är i tur och ordning vårdkvalitet och tillgänglighet, ­utanförskap och integration, miljö- och klimat­politik, omsorg och välfärd, jobb och utbildning, samt mingel och buffé.

Under fredagen föredrog sjukvårdslandsting­s­rådet Filippa Reinfeldt vårdagendan, med patient­rättslagstiftning, nollvision för skador i vården, samt nationell vårdledarutbildning. Ulf Kristersson, till vardags socialborgarråd i Stockholms kommun, anförde integrationsutredarna. ­Huvudparollen var ”Fler vägar in”, åsyftande såväl arbetskraftsinvandring som etaberingsmöjligheter i det svenska samhället. Sist på dagen kom den lite luddigare rubriken ”En ny tids miljöpolitik”, företrädd av Lars Lindblad, gruppledare i riksdagen.

Ulf Kristerssons integrations- och migrations­politiska grupp är mest spännande. Det finns sprängkraft i frågorna. Möjligheten att återkalla medborgarskap, och det redan omdebatterade kontraktet mellan stat och invandrare, är både intressanta och värda att ifrågasätta på såväl principiella som praktiska grunder. Under Kristerssons inlägg och de efterföljande blev det tydligt vad delegaterna ansett vara en brist i integrationspolitiken. Så fort ordet ”krav” nämndes, exempelvis när det gäller svenska språkkunskaper för att erhålla medborgarskap, så kom det spontana applåder.

Det är möjligen tråkigt för folkpartiet, men kanske är det detta som är den egentliga Björklund­effekten i svensk politik: en pavlovsk betingning att vifta på svansen när husse ropar ”krav”.
Det mesta som den moderata integrationsgruppen kommit fram till är bra. Men inte att gå från EBO till ABO. Varför skulle staten vara bättre på att avgöra var människor kan komma till sin rätt än människorna själva?

För övrigt är det ännu riktigt mycket tjusiga bruttor på moderatstämmor. Så det finns nog anledning att tro på fortsatta framgångar för moderaterna, enligt the babe theory of political movements.