söndag, oktober 31, 2010

Dramat i Göteborg över för den här gången

De två män som har suttit anhållna misstänkta för förberedelse till terrorbrott i Göteborg har släppts. Samtliga fyra som greps vid insatsen är alltså försatta på fri fot. Men utredningen fortsätter.

Säkerhetspolisen har tagit över utredningen från Göteborgspolisen, och misstankarna om brott kvarstår alltså.

Med all sannolikhet kommer en rad frågor att debatteras i den kommande veckan. Om det nu finns misstankar om terroristbrott - hur kan då de berörda personerna släppas? Om det inte fanns saklig grund för misstankarna om terroristbrott - varför då detta stora tillslag?

Här lider det säkerhetspolisiära arbetet av ett strukturellt problem. Föremålen för insatsen, de gripna och deras familjer, kan tala ut i medierna, som mer än gärna förmedlar bilden av inkompetens, eller underliggande rasism i kåren, eller undfallenhet mot USA:s krig mot terrorismen eller behov att måla upp hotbilder i budgettider. Säkerhetstjänster, däremot, kan inget säga om varför de agerat som de gjort.

Men säkerhetspolisens arbetsmetod går ut på att förhindra brott. Det betyder att tillslag kan ske på ett så tidigt stadium att det aldrig hinner uppstå några bevis för brottslig verksamhet tillräckliga för en domstol. Det kan man tycka är obehagligt, som en försmak på en polisstat. Eller så kan man tycka det är tryggt, förstås. Men det är definitivt ett pedagogiskt problem.

De kommande dagarna kommer att visa upp en debatt efter känt mönster. Vissa debattörer kommer att säga att Säpo har muslimska hjärnspöken. De gripna kommer att bedyra sin oskuld. Enstaka debattörer, som undertecknad, kommer att säga att det är på tok för tidigt för att dra några specifika slutsatser om insatsen.

Det här är ett läge där man ska minnas Mohamed Moumou. "Säpo har förföljt mig i tio år", sade han till Dagens Nyheter. En gift fembarnsfar som jobbat som personlig assistent innan sjukskrivningen, varför skulle Säpo bry sig om honom? Det fanns ju aldrig några som helst bevis mot honom, och ändå blev han ständigt gripen eller kallad till förhör. Moumou visste vad han skulle säga för optimal effekt: "säkerhetspolisens intresse för honom beror på att han är praktiserande muslim".

Några år senare var han andreman för al Qaida i Irak.

Tillslagen sker alltså inte så lättvindigt som det kan se ut. Det kan dröja mycket länge innan bilden klarnar.