måndag, juli 11, 2011

Tro och politik

I nya Tro & Politik (#27-2011) skriver Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa en kolumn, där han pekar ut undertecknad som vägröjare för öppen rasism i svensk debatt.

"Vissa invandrargrupper är mer våldsbenägna än andra. De är i större utsträckning representerade i brottsstatistiken. Somalier, irakier och iranier är bland de värsta grupperna (läs raserna) och det beror absolut inte på några socioekonomiska faktorer eller krigstraumatiska upplevelser. Vi måste helt enkelt sluta bortförklara och inse faktumet att vissa grupper (raser) av natur begår fler brott än andra. Det var några av teserna som Per Gudmundson förde fram på SvDs ledarsida den 27 juni.

Den rasistiska diskursen på de etablerade ledarsidorna och i nyhetsrapporteringen har tidigare varit fördold i politiskt korrekta termer och oftast svåranalyserad symbolism. Med Gudmundsons senaste artikel visar han att samhällsklimatet nu är redo för ännu öppnare rasism."
Envar som kan läsa ser att min artikel från midsommardagen inte alls innehåller vad Mustafa tillskriver den. Där finns inget om "raser" som "av natur begår fler brott". Tvärtom redogörs för vederhäftig och officiellt framtagen statistik från Norge och Sverige. Rasismanklagelserna bör, om de överhuvudtaget ska riktas, snarast ta sikte på de socialdemokratiska regeringar i Norge och Sverige som tagit fram statistiken – vilket väl illustrerar det bisarra i anklagelsen, om något.

Än mer bisarr blir anklagelsen när man betänker avsändarens egna försvar, i våras, för den som helt öppet och oblygt uttrycker judehat.

Svenska kommittén mot antisemitism har riktat skarp kritik mot Omar Mustafa.

SKMA:s ordförande i april:
"Myten om judiska ritualmord, om en judisk världskonspiration, om judisk kontroll och manipulationer av medier, ekonomi och politik utgör alla centrala beståndsdelar i klassisk antisemitisk propaganda, inklusive den nazityska. Det är lögner som haft förödande konsekvenser för judar. Det är djupt beklagligt att Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa varken ångrar beslutet att bjuda in talare som gett uttryck för judehat eller tydligt tar avstånd från deras antisemitiska uttalanden."
"Salah Sultan är inte vem som helst. Han är en ökänd antisemit. Den som inte tror på mitt påstående behöver bara gå in på Youtube. Där talar denne Salah Sultan livfullt om att judar mördar kristna för att använda deras blod i det osyrade brödet som bakas till den judiska påsken.

Jag har sett klippet, och jag blev förfärad. Den livfulla beskrivningen, Sultans stora engagemang och det förfärliga budskapet skrämmer.

Samme Salah Sultan har också i sin hatpropaganda åberopat ”Sions vises protokoll” och sagt att judar, genom en internationell konspiration, försöker kontrollera världen.

Att Islamiska förbundet, som på sin hemsida talar om sin kamp mot rasismen, bjuder in en talare som sprider hat av detta slag är oerhört. En kontroll ligger bara några google-sökningar bort. Det hade bara varit att skriva in Salah Sultan och ordet ”Jew” för att få veta den bistra sanningen.

Det jag skrivit så här långt är illa nog. Tyvärr blir min berättelse ännu värre. För kort tid efter artikeln i Dagens Nyheter blev jag uppringd av redaktionen för Människor och tro i P1. De ville ha en debatt mellan mig och Omar Mustafa som är ordförande för Islamiska förbundet.

Som gammal journalist tyckte jag att idén var dålig. Vad skulle vi diskutera? Vi skulle ju vara eniga om att det här var olyckligt och självklart inte skulle upprepas. Jag var helt övertygad om att Islamiska förbundet skulle backa. Detta hade SKMA också krävt i en artikel (som återges på annan plats i tidningen).

Jag hade fel. Tyvärr.

När jag satt i studion med Omar Mustafa trodde jag inte mina öron. Visst, han tog nu avstånd från de antisemitiska uttalanden Salah Sultan fällt. Men – Omar Mustafa skulle ha bjudit in Salah Sultan också om han känt till filmen på Youtube.

Att Islamiska förbundet hade bjudit in en person vars judehat kan liknas vid Geert Wilders hets mot muslimer var inget problem. Salah Sultan var välkommen så länge han inte förde fram antisemitiska åsikter på deras konferens, förklarade Omar Mustafa.

Jag blir mycket upprörd inför en sådan linje. Om Islamiska förbundet menar allvar med sin påstådda kamp mot rasism måste organisationens företrädare ta sitt ansvar. De måste sätta stopp för rasister, punkt slut.

Det räcker inte med att avkräva judehatare att inte sprida antisemitism vid konferenser i Sverige. Judehatare ska isoleras. När de bjuds in till en konferens i Stockholm får de en legitimitet och trovärdighet som de kan utnyttja i andra sammanhang, sammanhang som mycket väl kan gå i judehatets tecken.

Det som oroar mig är också att detta långtifrån är första gången som vissa muslimska organisationer i Sverige bjudit in företrädare för antisemitiska och antidemokratiska uppfattningar. Räcker här att påminna om tidigare invitationer till hatspridare som till exempel Yousef Al-Qaradawi, Azzam al-Tamimi och Abdullah Hakim Quick.

Nyligen framkom också att föreningen TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder) till en konferens i Göteborg i april bjudit in Bilal Philips, en extremist som bland annat propagerar hat mot homosexuella.

Med hänvisning till Islamiska förbundets, Sveriges unga muslimers och TUFF:s agerande frågade Nalin Pekgul i Studio 1 i P1 den 14 april: ”Vad håller de på med? Är deras syfte att…se till att de här åsikterna ska bli allmänna hos muslimerna i Sverige?” Det är tyvärr en befogad fråga.

Det ska dock understrykas att problemet inte är isolerat till muslimska organisationer. SKMA har tidigare kritiserat till exempel kristna Broderskapsrörelsen och ABF när de bjudit in antisemiter. Men det gör inte saken mindre allvarlig. Tvärtom."
Tro & Politik är nyhetsblad för vad som förr hette Broderskap, men som från och med i år heter Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Tidningen beskriver Mustafa som "postkolonial socialdemokrat", vilket tydligt påvisar att processen är i full gång. Broderskap närmar sig Brödraskapet. Om denna utveckling – som redan fått till följd att man synbarligen övergett principen om människors lika värde – har jag skrivit tidigare.